Stoppa pressarna!

Jag har gått ner ALLA mina gravidkilon plus 5 extra! Med tanke på allt vatten som försvunnit och att Filuren äter som en liten söt häst så är det kanske inte så konstigt ;-)
Nåja det finns väl viktigare saker att skriva om nu när jag väl har tagit mig tid till det...


Efter, som det kändes, otaliga kontroller blev jag till slut inlagd för observation på måndagen den 6 okt. Så fruktansvärt tråkigt var det, när man dessutom inte visste hur lång tid det skulle handla om så gick tiden ännu långsammare. Som tur var gick vattnet på onsdagen och då fick vi veta att som längst skulle vi vänta till fredag - så otroligt skönt att få ett slutdatum. Redan på torsdag morgon så bestämdes det att jag skulle sättas igång och satte igång var just vad det gjorde, redan efter en timme svammlade jag om att jag ångrade mig *rodnar* men efter ryggbedövning så kändes allt mycket bättre, även att värkarna fortfarande kändes så var de ändå mer hanterbara.


Framåt sjutiden på kvällen fick vi beskedet att det skulle bli kejsarsnitt istället eftersom lillemans huvud inte trängde ner som det skulle och när de ökade på droppet för att få igång värkarna mer så ökade hans puls istället. Eftersom beslutet om snitt kom under kvällen så kallas det ju för ett akut kejsarsnitt, fast så väldigt akut kändes det inte eftersom det inte var fara för någons liv och vi dessutom fick vänta på en handoperation! Den där stunden som vi fick vänta var ganska bra, då hann vi ställa våra frågor och "landa" lite så det kändes inte så väldigt dramatiskt och i och med mitt höga blodtryck så hade jag hunnit tänka tanken att det kanske kunde bli snitt istället.

Dagarna efter var det många som frågade om jag var besviken över att det inte blev en vanlig förlossning men inte kan man vara annat än nöjd när man får hålla i sin perfekta lilla Filur!

Nu är han snart 2 veckor och nattsömnen går inte att klaga på, mat någon gång mellen 2 och 4 på natten och så igen vid 6-tiden på morgonen.