Tillbaka

Imorgon är det dags för första arbetsdagen, känns bra att börja jobba men det känns ändå skönt med en liten mjukstart på en arbetsdag och sedan helg. Samtidigt har det känts lite sorgligt, lite som att det sista "beviset" för att något har hänt nu är borta. Fast som vår kurator sa; att för oss kommer ju inte detta att vara som en parentes i livet även att vardagen kommer tillbaka.
Vi fick med oss en skiva med några bilder på lill-killen, känns fint att dem att titta på när/om man känner behov av det. Tittade tidigare ikväll och jag slogs av hur märkligt lugn man blir av att se honom, det känns skönt att se att det faktiskt var en bebis - en väldigt liten bebis.
Vi pratade också om att hitta en balans i att göra saker för att skingra tankarna men också att tillåta sig att vara ledsen en stund och att inte tränga undan sina känslor. Svårt att själv känna av det när man själv är mitt uppe i det, det känns som att det är först när man har fått lite distans som man själv kan avgöra om man hittade rätt balans...