Så sakteliga...

... börjar livet återvända, sambon och jag är båda sjukskrivna ett tag framöver och gör vårt bästa för att pyssla om varandra och putsa pälsen(som "vår" kurator uttrycker saken). De flesta av er som läser den här bloggen har säkert redan hört att livet hade ännu en käftsmäll (får man uttrycka sig så burdust?) att dela ut. Våran lilla kille blev uttvingad på tok för tidigt för att klara sig och att någon så liten kan lämna ett så stort tomrum efter sig är nästan,...ja magiskt skulle man kanske kunna säga om det inte var så hemskt.