Har varit på besök hos arbetsförmedlingen och är så arg så arg... Inte ens en cykeltur på en 3-4 km lång uppförsbacke i motvind fick humöret att stabilisera sig. Just nu går jag och smider planer på att bli statsminister och avskaffa AF med omedelbar verkan.
Sen jag blev deltidsarbetslös har jag varit i kontakt med AF ca 10 gånger både per telefon och personligen och inte en gång har jag träffat samma person. En enda handläggare har sagt att det är bra att jag har jobb, om än inte heltid, och att det ändå är roligt att jag får vara kvar där jag är - en enda! Övriga har ägnat sig åt innantill-läsning av annonser på platsbanken, för tänk om jag inte kan läsa själv och missar ett jobb i Timrå... Idag fick jag frågan om jag hade funderat över varför jag inte blev kallad till intervju (Åh, här har du en slägga. Slå ner mig i skorna när du ändå håller på.)
Återkommer...
3 kommentarer:
Vilka människor!! Ja man undrar om de ser det som sitt uppdrag att trycka ner istället för att lyfta... Är AF slasktratten för dom som njuter av att se medmänniskor i nöd???
Skrik PUCKO, PUCKO, PUCKO några gånger så kanske det känns bättre?
Det är nämligen de orden som ringer i mitt huvud när jag läser ditt inlägg... *kramar om*
Man skulle frågat tillbaka om den personen funderat över varför h*n jobbade på AF, om det var för maktfullkomligheten eller hyckleriet? Åh, jag blir så trött när jag hör att sådana vidriga paragrafryttare får hållas!
-----------------------------------
*hoppas i mitt stilla sinne att jag inte kommer att vara lika trög när jag ska jobba med handläggning och myndighetsfrågor...*
Skicka en kommentar